Min passion här i livet har alltid varit allt som är vackert, började teckna och måla innan jag kunde gå (nästan), följde med min pappa till biblioteket och när jag råkade hitta konstavdelningen fick han låna konstböcker till mej, jag kunde ju inte läsa men det var bilderna jag ville studera och fördjupa mej i, det var dom Gamla Mästarna som var mina idoler då Leonardo, Rafael, Michelangelo, Caravaggio mfl.
Tecknade gjorde jag jämt, låg på golvet i köket - när jag letar upp mina tidigaste teckningar förundras jag över vilken fantasi och detaljrikedom jag hade då, som försvann senare i livet tyvärr. I skolan slukade jag all kunskap jag fick på högstadiet, skuggteknik, lite perspektivlära mm. Och vid 15 började jag prova på oljemålning. Vid 17-18-års ålder när jag började tjäna lite egna pengar började jag köpa konstlitteratur om konstnärer, konstlexikon och lärde mej mer om olika stilar och ville få ett lite mer sammanhang och lära mej mer om när och var dom levde få lite mer grepp och tidsperspektiv - kronologisk ordning.
Och på nåt sätt så gick jag själv vad det gäller smak igenom samma fas som generationer av konstnärer gjort från klarhet till klarhet... Från att ha gillat komplicerade detaljrika verk med djupverkan - kontraster mellan mörk bakgrund och ljusa kroppar som gör att det ser ut som dom är på väg ut från målningen.Italienarnas tempera, holländarnas oljemålningar - deras stilleben framförallt. Så började jag gilla impressionisterna, expressionisterna, Van Goghs färgrika tavlor med tjockt med färg och Picassos utveckling från mycket detaljrika teckningar till den blå perioden, kubism och sen mycket enkelt och stiliserat. Och Gauguins fantasifulla magiska målningar från Söderhavet. Jag studerade allt mycket noga... fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar